Environmental Toxins and Essential Trace Elements at Delivery and ADHD

Abstract

Perfluorinated compounds (PFCs), phthalates, manganese and selenium are ubiquitous in the environment and humans and influence fetal growth and development. Register and biobank based case-control studies were conducted to investigate the relationship between prenatal exposure to these chemicals and attention deficit hyperactivity disorder (ADHD) in childhood.



The study base comprised children born in Malmö, Sweden, between 1978 and 2000 that were followed up until 2005. Children with ADHD (n=206) were identified at the Department of Child and Adolescent Psychiatry in Malmö. Controls (n=206) were selected from the study base and were matched for year of birth and maternal country of origin.



Concentrations of PFCs, phthalates, manganese, and selenium were measured in umbilical cord serum samples collected from a maternity unit biobank in Malmö.



No associations between prenatal exposure to PFCs, phthalates, and manganese and ADHD in childhood were found. Selenium, which was hypothesized to protect against ADHD, was found to be positively associated with ADHD diagnosis in childhood. These findings need to be replicated in other larger studies before definitive conclusions can be drawn.

Abstract (Swedish)

Popular Abstract in Swedish

Sambandet mellan exponering för miljögifter och mineraler i fosterlivet och risken att ha ADHD diagnos i barndomen



ADHD (uppmärksamhetsstörning med hyperaktivitet) är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som drabbar barn och kan fortsätta till vuxen ålder. Antalet barn som diagnosticerats med ADHD har ökat under senare år. Om detta beror på att man fått mer kunskap om ADHD eller att man blivit bättre på att diagnosticera är svårt att uttala sig om. ADHD är relativt vanligt (i en vanlig skolklass finns det minst ett barn med ADHD) och varje riskfaktor som kan identifieras och som sedan kan elimineras/reduceras kan därför ha stor betydelse. De senaste åren har man i djurstudier funnit att djur exponerade för t.ex. bly eller polyklorerade bifenyler (PCBs) har uppvisat ADHD-liknande symtom. Man kan då spekulera över om även andra miljögifter kan orsaka ADHD. I detta avhandlingsarbete har vi studerat betydelsen av perfluorerade ämnen (PFCs) och ftalater. Dessa ämnen är s.k. hormonstörande ämnen, dvs. ämnen som kan påverka våra normala hormonfunktioner.



PFCs finns framförallt i produkter som avvisar vatten, fett och smuts; såsom kläder, livsmedelsförpackningar, möbler, och brandsläckningsskum. Ftalater används huvudsakligen i golvbeläggningar av plast inomhus men finns även i andra produkter som lim, färg, tapeter och kabel. Ftalater används också som mjukgörare i plast och därför finns de i diverse produkter som sandaler, pennskrin, suddgummin och i PVC-tryck på tröjor. Eftersom PFCs och ftalater finns i många produkter som vi dagligen använder har dessa kemikalier stor spridning i miljön och i människor.



För att kroppen skall fungera optimalt behöver människan mineraler i måttliga mängder. Överskott av till exempel mangan har kopplats till negativa effekter på hjärnan, särskilt på fosterhjärnan som är extremt känslig för påverkan av gifter. Nya rön visar dock att goda selennivåer skulle kunna minska den negativa effekten av höga mangannivåer. I detta avhandlingsarbete har vi därför även studerat sambandet mellan mangan- och selennivåerna i serum vid förlossningen och risken för ADHD-diagnos i barndomen.



I diagnosregistret vid Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken i Malmö identifierades 206 barn med ADHD födda mellan 1978 och 2000. För varje barn med ADHD valdes ett kontrollbarn utan denna diagnos. Från kvinnoklinikens biobank i Malmö hämtades sparade navelsträngsprover samt blodprover från mödrar och i dessa analyserades nivåerna av PFC, ftalater, mangan och selen.



I delarbete I undersökte vi vad som påverkar variationen av PFC, dvs. varför vissa individer har låga nivåer medan andra har höga nivåer. Vi såg indikationer på att omföderskor har lägre nivåer av PFCs än förstföderskor och att kvinnor födda i nordiska länder hade högre PFC-halter jämfört med de som var födda någon annanstans. Generellt förklarade vi dock väldigt lite av variationen av PFC, vilket visar att vi inte kan förlita oss på t ex frågeformular utan faktiskt måste mäta i serum för att veta vilka nivåer en individ har.



I delarbetena II-IV studerade vi sambandet mellan PFCs, ftalater, mangan och selen och risken för ADHD-diagnos i barndomen. Resultaten visar inga samband mellan exponering för miljögifterna och ADHD däremot visar det sig att barnen höga halter av selen i navelsträngsblod var positivt associerade med ADHD-diagnos. Trots att studier på människor tyder på att selen är en antioxidant och endast är länkad till god hälsa har djurstudier visat att höga halter av det goda selenet kan skada hjärnan. Våra studier talar alltså inte för några starka samband mellan PFC, ftalater eller mangan och risken för ADHD. För att utesluta även svagare samband krävs det dock betydligt större studier.

• author: Ode, Amanda
• supervisor: Anna Rignell-Hydbom; Lars Rylander; Karin Källén; Peik Gustafsson
• opponent: Professor Bornehag, Carl-Gustaf, Institutionen för hälsovetenskaper, Karlstads universitet
• organization: Division of Occupational and Environmental Medicine, Lund University; EpiHealth: Epidemiology for Health
• publishing date: 2015
• type: Thesis
• publication status: published
• subject: Environmental Health and Occupational Health
• keywords: PFCs, manganese, selenium, phthalates, ADHD, fetus
• in: Lund University Faculty of Medicine Doctoral Dissertation Series
• volume: 2015:42
• pages: 119 pages
• defense location: Segerfalksalen, BMC A10, Sölvegatan 17, Lund.
• defense date: 2015-05-08 09:00:00
• ISSN: 1652-8220
• ISBN: 978-91-7619-121-7
• language: English
• LU publication?: yes
• id: 4b9ad5b7-6e14-49d2-9fe5-6726703fb0c7 (old id 5276947)
• date added to LUP: 2016-04-01 14:34:17
• date last changed: 2020-09-03 09:19:05