Trettio år av romansk språkinlärningsforskning
(2020) In Kriterium p.183-200- Abstract (Swedish)
- I backspegeln är det ofta enkelt att konstatera att vetenskapliga discipliner förändrats. Teoribildningar, forskningsfrågor och analysmetoder som i ett tidigare skede varit centrala, har minskat i bruk eller försvunnit helt, samtidigt som nya har tillkommit. Frågan om en förändring ägt rum kan därför upplevas som relativt enkel att besvara. Men varför, hur och när ett vetenskapligt fält utvecklas i någon riktning är jämförelsevis intressantare men svårare frågor att närma sig och sysselsätter forskare inom vetenskapssociologin. Av den forskningen framgår, mycket förenklat, att två olika typer av processer, intellektuella och sociala, är nödvändiga för att en vetenskaplig utveckling ska ske. När man 2017 betraktar den publicerade... (More)
- I backspegeln är det ofta enkelt att konstatera att vetenskapliga discipliner förändrats. Teoribildningar, forskningsfrågor och analysmetoder som i ett tidigare skede varit centrala, har minskat i bruk eller försvunnit helt, samtidigt som nya har tillkommit. Frågan om en förändring ägt rum kan därför upplevas som relativt enkel att besvara. Men varför, hur och när ett vetenskapligt fält utvecklas i någon riktning är jämförelsevis intressantare men svårare frågor att närma sig och sysselsätter forskare inom vetenskapssociologin. Av den forskningen framgår, mycket förenklat, att två olika typer av processer, intellektuella och sociala, är nödvändiga för att en vetenskaplig utveckling ska ske. När man 2017 betraktar den publicerade forskningen inom romansk språkforskning i Sverige under de senaste decennierna, kan man naturligt nog konstatera att en del har förändrats. Forskningsämnen, hela inriktningar, har minskat betydligt eller helt försvunnit medan andra har tillkommit. I det här bidraget ska jag undersöka en ny inriktning som började växa fram under mitten av 1980-talet och som jag valt att kalla den romanska språkinlärningsforskningen, dvs forskning om språkinlärning som studerar ett eller flera av de romanska språken och där forskarna har en ämnestillhörighet i romanska språk. Syftet med mitt bidrag är att försöka förstå orsakerna, både de intellektuella och de sociala, till hur inriktningen uppstod och kunde utvecklas, men jag ska också försöka ge en översiktlig bild av den romanska språkinlärningsforskningens resultat. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
https://lup.lub.lu.se/record/e9dece96-5707-41fb-b4eb-37e8c90db501
- author
- Granfeldt, Jonas LU
- organization
- publishing date
- 2020
- type
- Chapter in Book/Report/Conference proceeding
- publication status
- published
- subject
- host publication
- Romanistiken i Sverige – tradition och förnyelse
- series title
- Kriterium
- editor
- Romeborn, Andreas and Bladh, Elisabeth
- pages
- 17 pages
- publisher
- Acta Universitatis Gothoburgensis
- ISSN
- 0080-3863
- 2002-2131
- ISBN
- 978-91-7963-007-2
- 978-91-7963-008-9
- 978-91-7963-009-6
- 978-91-7963-006-5
- DOI
- 10.21524/kriterium.18
- language
- Swedish
- LU publication?
- yes
- id
- e9dece96-5707-41fb-b4eb-37e8c90db501
- date added to LUP
- 2017-10-26 14:47:52
- date last changed
- 2023-10-06 02:49:41
@inbook{e9dece96-5707-41fb-b4eb-37e8c90db501, abstract = {{I backspegeln är det ofta enkelt att konstatera att vetenskapliga discipliner förändrats. Teoribildningar, forskningsfrågor och analysmetoder som i ett tidigare skede varit centrala, har minskat i bruk eller försvunnit helt, samtidigt som nya har tillkommit. Frågan om en förändring ägt rum kan därför upplevas som relativt enkel att besvara. Men varför, hur och när ett vetenskapligt fält utvecklas i någon riktning är jämförelsevis intressantare men svårare frågor att närma sig och sysselsätter forskare inom vetenskapssociologin. Av den forskningen framgår, mycket förenklat, att två olika typer av processer, intellektuella och sociala, är nödvändiga för att en vetenskaplig utveckling ska ske. När man 2017 betraktar den publicerade forskningen inom romansk språkforskning i Sverige under de senaste decennierna, kan man naturligt nog konstatera att en del har förändrats. Forskningsämnen, hela inriktningar, har minskat betydligt eller helt försvunnit medan andra har tillkommit. I det här bidraget ska jag undersöka en ny inriktning som började växa fram under mitten av 1980-talet och som jag valt att kalla den romanska språkinlärningsforskningen, dvs forskning om språkinlärning som studerar ett eller flera av de romanska språken och där forskarna har en ämnestillhörighet i romanska språk. Syftet med mitt bidrag är att försöka förstå orsakerna, både de intellektuella och de sociala, till hur inriktningen uppstod och kunde utvecklas, men jag ska också försöka ge en översiktlig bild av den romanska språkinlärningsforskningens resultat.}}, author = {{Granfeldt, Jonas}}, booktitle = {{Romanistiken i Sverige – tradition och förnyelse}}, editor = {{Romeborn, Andreas and Bladh, Elisabeth}}, isbn = {{978-91-7963-007-2}}, issn = {{0080-3863}}, language = {{swe}}, pages = {{183--200}}, publisher = {{Acta Universitatis Gothoburgensis}}, series = {{Kriterium}}, title = {{Trettio år av romansk språkinlärningsforskning}}, url = {{http://dx.doi.org/10.21524/kriterium.18}}, doi = {{10.21524/kriterium.18}}, year = {{2020}}, }