Group supervision in nursing care. A longitudinal study of psychiatric nurses´ experiences and conceptions

Abstract

The purpose of group supervision in nursing care is to understand nurses’ experiences from real care settings and to structure these in a professional and personal context. An interventional and longitudinal method of research was chosen in this study of group supervision in nursing care. The overall aim of the present study was to examine and investigate how psychiatric nurses’ professional competence changed over time as a result of group supervision in nursing care. The sample consisted of two groups (N=12) of nurses, who received clinical supervision over a period of two years. The study is composed of three interim studies. The aim of Interim study 1 was to describe how psychiatric nurses experienced group supervision in nursing care. A questionnaire was constructed to investigate if, and to what degree, the participants experienced safety, trust and learning during the supervision sessions. The questions asked focused on the concepts ‘a feeling of friendship’, ‘allowing atmosphere’, ‘understanding’ and ‘competence’. Data was analysed using descriptive statistics, and the informants’ comments were categorised. Dairy notes were presented as a background to the ratings, words and quotations. The supervision process was analysed based on theories on supervision, including Maslow’s need theory. The results showed that the supervision climate was, to a high degree, characterised by safety, trust and learning regardless of when the rating was made. The theoretical basis of the interim study and the most common words and expressions appearing in the results were used to design a general model of supervision. The aim of Interim studies 2 and 3 was to investigate the influence of supervision in nursing care, after one and after two years of ongoing supervision as well as four years after completed supervision, on the psychiatric nurses’ professional competence. Data consisted in answers provided during interviews with the informants. Data was analysed according to the phenomenographical method. Interim studies 2 and 3 resulted in four description categories: ‘a feeling of job satisfaction’, ‘gaining knowledge and competence’, ‘gaining a sense of security in nursing situations’ and ‘a feeling of personal development’. In Interim study 3, an additional two description categories emerged: ‘realising the value of supervision’ and ‘a sense of professional solidarity’. The findings gave valuable proof that group supervision in nursing care has a lasting influence on nurses’ professional competence in the form of a distinct professional identity and an integrated nursing care perspective. Group supervision contributes to maintaining the participants’ strength and energy to carry on working, which makes continuing supervision necessary.

Abstract (Swedish)

Popular Abstract in Swedish

Inom hälso- och sjukvården betonas att vården ska ges utifrån ett patientorienterat sätt. Om sjuksköterskor skall kunna ge patienten god omvårdnad, måste de själva ha en god arbetssituation. Det blir allt vanligare att sjuksköterskor i arbetet utsätts för en mängd negativa psykiska påfrestningar, såsom hot och våld, som kan leda till stress. Stress kan också relateras till att sjuksköterskorna i sitt arbete ställs inför komplicerade etiska övervägande. Det är viktigt att få möjligheter att reflektera över vilka etiska principer och ställningstagande arbetet baseras på. En metod som möjliggör reflektion är grupphandledning i omvårdnad. Deltagarna i grupphandledning bör ha samma yrkesbakgrund och ledas av en utbildad handledare, som också har samma yrkesbakgrund, som de som deltager i handledning. I handledning reflekteras över genomförda omvårdnadssituationer utifrån frågor som Vad hände? Vilka etiska aspekter förekommer? Vad kan sjuksköterskan göra annorlunda om det händer igen? Det handlar om att genom reflektion undersöka hur sjuksköterskan agerar, gör bedömningar, tänker och känner i olika omvårdnadssituationer. I detta sammanhang kan hon/han få emotionell och teoretisk återkoppling, ges möjlighet att kritiskt granska och diskutera svåra ställningstaganden samt få alternativa handlingsmöjligheter. Det övergripande syftet med föreliggande studie var att granska och undersöka hur psykiatrisjuksköterskors professionella kompetens över tid förändrades genom grupphandledning i omvårdnad. Tre delstudier genomfördes. Undersökningsgruppen bestod av tolv psykiatrisjuksköterskor, fördelade på två grupper som erhöll handledning i omvårdnad under två år. Inför den första delstudien konstruerades två frågeformulär för att undersöka om deltagarna i grupphandledning upplevde trygghet, tillit och lärande under handledningssammankomsterna. Resultatet från delstudie 1 visar att psykiatrisjuksköterskorna i hög grad upplevde att handledningssammankomsterna karakteriserades av ett humanistiskt synsätt. Deltagarna upplevde stöd, hjälp och att man lyssnade på varandra samt att alla hade en inlevelseförmåga. Efter varje handledningssession skrevs dagbok över vad som hänt. Avsikten med dagboksanteckningarna var att få material som beskrev handledningssituationerna. En allmän kunskapsutvecklande handledningsmodell skapades av de i resultatet framtagna orden och formuleringarna. Handledningsmodellen kan användas vid uppbyggnad och genomförande av handledning och undervisning inom olika yrkesområden för att stimulera till ökad yrkesmässig utveckling. Delstudie 2 och 3 utgjordes av svar från intervjuer med deltagarna efter ett år och två år, under pågående handledning, samt fyra år efter avslutad grupphandledning i omvårdnad. Resultatet visar att psykiatrisjuksköterskorna kände ökad arbetstillfredsställelse. De förvärvade ökad kunskap och kompetens och fick förstärkt säkerhet i omvårdnadssituationer. Vidare uppfattade de att deras självförtroende ökat. Vid fyra årsuppföljningen framkom att psykiatrisjuksköterskornas yrkesidentitet hade förstärkts. De hade integrerat omvårdnadsperspektivet i det dagliga arbetet. Grupphandledning i omvårdnad bidrog till att deltagarna vidmakthöll styrka och hade kraft att fortsätta att arbeta. Psykiatrisjuksköterskorna önskade att grupphandledning i omvårdnad skulle utgöra en integrerad del i deras yrkesverksamhet. Efter avslutad handledning kvarstod känslan av gemenskap bland de som deltagit i handledning. I Sverige är omvårdnadsforskning på frammarsch och ger sjuksköterskor en god möjlighet till uppdatering och att bli mer avancerade och skickliga i sina uppgifter. Presenterade studie visar att grupphandledning i omvårdnad är ett sätt att få ökad medvetenhet om hur omvårdnadsforskningens resultat kan förklaras, tydliggöras och tillämpas. Grupphandledning i omvårdnad bör vara en naturlig del i sjuksköterskeutbildningen.

• author: Arvidsson, Barbro
• supervisor: [unknown] [unknown]
• opponent: Professor Wenestam, Claes-Göran
• organization: Educational Sciences
• publishing date: 2000
• type: Thesis
• publication status: published
• subject: Educational Sciences
• keywords: nursing care, phenomenography, professional competence, Pedagogy and didactics, Group supervision, psychiatric nurse, intervention study, Pedagogik, didaktik
• in: Studia psychologica et paedagogica. Series altera
• pages: 90 pages
• defense location: Malmö högskola, Lärarutbildning, sal E122
• defense date: 2000-09-28 10:15:00
• external identifiers: other:LUSADG/(SAPP-1075) 1-90 (2000)
• ISSN: 0346-5926
• ISBN: 91-88810-13-5
• language: English
• LU publication?: yes
• id: 172e06e5-ca30-4d8e-83b6-a52a3364a8d4 (old id 40812)
• date added to LUP: 2016-04-01 15:24:42
• date last changed: 2019-05-23 16:36:58