Physical activity and breast cancer. Risk, survival and perceived energy.

Abstract

Background: Physical activity and avoidance of sedentariness do enhance health in women with breast cancer, and could even reduce the risk of developing the disease. One aim of this thesis was to elucidate the association between sedentariness and breast cancer risk in women as a whole, and then separately for those younger than 55 years old and those 55 years or older. Two additional aims were regarding physical activity and its role after diagnosis: to describe the perception of energy, stress, nausea and pain after a single exercise session during chemotherapy, and to elucidate the association between physical activity level and survival in women under 55 years old or 55 years or over at diagnosis. Methods: Studies I and IV were prospective population-based cohort studies, based on data from 29 524 women included in the Melanoma Inquiry of Southern Sweden (MISS) cohort study 1990-92. In Study I, questions about occupation and established risk factors were used and data were linked to the Swedish Cancer Register and the Cause of Death Register. Study IV included women with breast cancer after the first MISS questionnaire who responded to a post-diagnosis follow-up questionnaire. Questions about physical activity and other risk factors were used and linked to the Swedish Cancer Register, the Cause of Death Register and the Swedish Population Register. Studies II and III were based on selfreported data regarding energy, stress, nausea and pain in 57 women with breast cancer who performed exercise during chemotherapy in the “Phys-Can" (Physical training and Cancer) study. Changes from before to immediately after, and 3 hours after a single exercise session were analysed at different time points during a course of chemotherapy. Results: Sedentariness was associated with breast cancer risk especially among women younger than 55 years old at diagnosis. After breast cancer diagnosis, energy and nausea improved immediately after a single exercise session performed within the first week after chemotherapy infusion. This was true for both endurance and resistance exercise. Energy level increased after an exercise session throughout the chemotherapy course, and stress was reduced at the beginning of the course. Furthermore, the energy increase was larger when the energy level before the session was lower. Physical activity level after breast cancer diagnosis was associated with survival in a dose-response manner among women at 55 years or older at diagnosis. In conclusion we have found that avoidance of occupational sedentariness is associated with reduced breast cancer risk in younger women. After diagnosis physical activity is healthenhancing: one single exercise session during chemotherapy improves energy with a higher increase when the level is low before the session, and furthermore, even a rather small dose of physical activity compared to no physical activity is associated with improved survival, especially in older women.

Abstract (Swedish)

Fysisk aktivitet är en hälsofrämjande livsstilsfaktor som minskar risken för flera kroniska sjukdomar såsom hjärt-kärlsjukdomar, diabetes typ 2, depression och vissa typer av cancer. En av cancerformerna där risken minskas är bröstcancer som är den vanligaste cancern hos kvinnor, i Sverige insjuknar ungefär 7 500 kvinnor per år. Bröstcancer kan delas in i olika subgrupper som till viss del styr behandlingen, indelning sker exempelvis baserat på tumörens hormonkänslighet men också baserat på kvinnans menopausalstatus. Den primära behandlingen vid bröstcancer är vanligtvis operation, ibland i kombination med cytostatika och/eller strålbehandling. Biverkningar vid framför allt cytostatikabehandling är oftast besvärande och cancerrelaterad fatigue (trötthet) brukar förvärras mot slutet av behandlingsperioden. Det finns idag vetenskapligt stöd för att fysisk aktivitet och undvikande av långvarigt stillasittande är faktorer som kan minska risken för bröstcancer. Däremot är kunskapen något bristfällig avseende om dessa samband ser likadana ut för pre- eller postmenopausal bröstcancer, de studier som finns tyder på att det finns skillnad, men de är inte helt samstämmiga. Också efter bröstcancerdiagnos finns det vetenskapligt belägg för att regelbunden fysisk aktivitet och träning är av godo, exempelvis så minskar behandlingsbiverkningar såsom cancerrelaterad fatigue, nedsatt kondition och muskelstyrka, oro och försämrad livskvalitet. Studier har också visat att det finns ett samband mellan fysisk aktivitetsnivå och överlevnad. Trots det är många kvinnor mindre fysiskt aktiva efter att de fått bröstcancer jämfört med före diagnos, en av anledningarna till det är just trötthet och andra behandlingsbiverkningar. Emellertid finns det väldigt lite kunskap om hur biverkningarna upplevs direkt efter ett enstaka träningspass, förbättrad förståelse för det, skulle kunna leda till ökad motivation till träning både under och efter behandlingsperioden. I det första arbetet studerade vi om yrke med mycket stillasittande var associerat med risken att få bröstcancer och om det skiljde sig åt för bröstcancer som debuterade före 55 års ålder eller efter. Vi använde oss av ett frågeformulär som besvarats av drygt 29 500 sydsvenska kvinnor 1990–92 (MISS-kohorten). Frågeformuläret innehöll bland annat frågor om deras yrken, från första och fram till nuvarande vid formulärets ifyllnad. Kvinnorna delades in i tre grupper beroende på vilka yrken de haft: (1) de som endast haft yrken med mycket stillasittande, (2) de som haft blandade yrken, både stillasittande och icke stillasittande och (3) de som endast haft icke stillasittande yrken. Via cancerregistret inhämtades data avseende vilka som fått bröstcancer efter enkäten och fram till december 2013. Därefter undersöktes sambandet mellan stillasittande arbete och risken att få bröstcancer. Resultatet visade att kvinnor som endast hade haft stillasittande yrken hade en riskökning med 20% jämfört med de som haft en blandning eller endast icke stillasittande yrken. Vid beräkningar med indelning efter ålder hade kvinnor yngre än 55 år en riskökning med 54%, medan de äldre inte hade någon ökad risk (Studie I). I delarbete II och III undersökte vi hur självrapporterad energi, stress, illamående och smärta förändrades direkt efter ett träningspass under cytostatikabehandling. Studierna var tilläggsstudier till PhysCan träningsstudie. Alla 57 kvinnor som deltog i studie II och III fick cytostatika som tilläggsbehandling till operation. Behandlingen gavs uppdelad på sex behandlingscykler, en cykel bestod av 21 dagar, och behandlingen gavs som intravenösa dropp dag 1 i varje cykel. Deltagarna besvarade enkäter före och efter träningspassen (konditionsträning och styrketräning) som de deltog i via Phys-Can. I det andra delarbetet undersökte vi upplevelsen av träning som utfördes under den första veckan i en behandlingscykel. Resultatet visade att energi ökade och illamående minskade efter ett träningspass oavsett om det bestod av konditionsträning eller styrketräning. Stress minskade efter styrketräning, men inte efter konditionsträning. Energin ökade mest när den var som lägst före träning medan stressen minskade mest när den var som högst före träning. Smärta rapporterades av så få deltagare att analyser inte var meningsfulla (studie II). I det tredje delarbetet undersökte vi upplevelsen av träning vid fyra olika mättillfällen under cytostatikabehandlingen för att se om upplevelsen skiljde sig åt beroende på om det var i början eller i slutet av en behandlingscykel alternativt i början eller slutet av hela behandlingsperioden. Resultatet visade att energi ökade vid alla fyra mättillfällena och ökningen var precis som i studie II störst när nivån var som lägst före träning. Stress minskade efter träningen i början av behandlingsperioden, mest när den var som högst före träning. Illamående och smärta förändrades inte vid något av mättillfällena (studie III). I det fjärde delarbetet studerade vi om fysisk aktivitet efter bröstcancerdiagnos var associerat med överlevnad. Åttahundrafyrtiosju kvinnor som deltog i MISS-kohorten fick bröstcancer efter att de besvarat det första frågeformuläret (1990–92) och före ett uppföljningsformulär (2000–02 eller 2010–12). Frågor om fysisk aktivitetsnivå besvarades i uppföljningsformulären. Via befolkningsregistret och dödsorsaksregistret inhämtades data avseende dödsfall fram till april 2016. Samband mellan fysisk aktivitetsnivå (sju olika nivåer) och överlevnad undersöktes. Resultatet visade att kvinnor med högst fysisk aktivsnivå hade 71% bättre överlevnad jämfört med dem med lägst aktivitetsnivå. När beräkningar gjordes indelat efter ålder såg vi bara förbättringen hos kvinnorna som var 55 år eller äldre vid diagnos. Denna avhandling har fördjupat kunskapen avseende stillasittande och bröstcancerrisk, samt fysisk aktivitet efter diagnos och överlevnad, och skillnader i dessa samband beroende på ålder vid diagnos. Avhandlingen har också tillfört ny kunskap om upplevd energi, stress, illamående och smärta direkt efter ett träningspass under cytostatikabehandling för bröstcancer. Denna nya kunskap kan gagna patienter genom att ge ökad motivation för fysisk aktivitet och träning även när tröttheten periodvis kan kännas som ett hinder.

• author: Johnsson, Anna
• supervisor: Åsa Tornberg; Håkan Olsson; Katarina Sjövall; Philippe Wagner
• opponent: Associate Professor Wennberg, Patrik, Umeå University
• organization: LUCC: Lund University Cancer Centre; Biomarkers and epidemiology
• alternative title: Fysisk aktivitet och bröstcancer : Risk, överlevnad och upplevd energi
• publishing date: 2020
• type: Thesis
• publication status: published
• subject: Physiotherapy
• keywords: Physical activity, occupational sedentariness, Breast cancer, exercise
• in: Lund University, Faculty of Medicine Doctoral Dissertation Series
• issue: 2020:84
• pages: 86 pages
• defense location: Konferensrummet, Avdelningen för medicinsk strålningsfysik, Kampradhuset, Barngatan 4, Skånes universitetssjukhus i Lund
• defense date: 2020-09-18 09:00:00
• ISSN: 1652-8220
• ISBN: 978-91-7619-946-6
• project: Physical exercise training during adjuvant chemotherapy in women with breast cancer: Self-reported energy, stress, nausea and pain immediately after a single exercise session?
• language: English
• LU publication?: yes
• id: 1814e105-89a6-4546-9bac-29e070814198
• date added to LUP: 2020-08-21 14:38:47
• date last changed: 2025-04-04 15:10:10